VÄLLING I OTTAN - krönika i föräldrar och barn

Klockan är inte ens sex. Det är becksvart ute. Kroppen ärsom djupast försjunken i sömn, i ljuva drömmar. Det finns ingen rimliganledning till att någon ska vara vaken så här dags. Ändå.

”Lelle, lelle!!”

Först försöker jag ignorera det. Kanske somnar han om, detär ju så mörkt och stilla. Men nej, han tänker inte ge upp.

”LELLE!!!* Uppoppa**!!”

Det är bara att masa sig upp ur den varma sköna sängen ochgå och koka välling. Svante är vaken och han tänker inte somna om.

Varför har just jag som inte alls är en morgonmänniska,verkligen inte, fått tidernas mest morgonpigga son? Inte bara vill han havälling klockan sex på morgonen sen vill han leka med klossar, läsa bok, köratåg. Eller, ” Klossa torn!!!, Läsa bokk, tut-tut!!”

Lika underbar som vällingen är på kvällen när Svante liggerpyjamasmysig och trött i min famn och snuttar på flaskan och sedan gonar in sigi kudden med ett belåtet mumlande och vällingstinn mage.

Lika outhärdligt är det att stå och vänta på att vattnet skabli varmt nog för hans morgonflaska när kroppen skriker efter sömn och Svantehojtar sitt vällingmantra från sin säng.

Vad är det egentligen som väcker barn? Mitt i vintern bordeväl deras tallkottkörtel (eller vad det nu är som bestämmer kroppenssovtimmar), utsöndra tillräckligt med melatonin för att han ska få sovsignalertill gryningen?

Inga ljud, inga grannar som slamrar från andra sidan väggen,inga mardrömmar, ingen väckarklocka. Det måste ju vara suget. Vällingsuget. Viprovar med fullkornsvälling, dubbla flaskor, senare läggning. Men ingethjälper. Vår sons matklocka ringer prick klockan sex. Morgon efter morgon.Vardag som helg.

Jag har vänner som vant sin son vid kall välling för attslippa kokmomentet, och jag läste en gång om någon som tyckte han var listigoch ställde en flaska välling på elementet för att den skulle hålla sig lagomljummen till morgontimmarna. (OBS! dålig idè !!!) Själv har jag haft en termosmed varmvatten på nattduksbordet och blandat till på sängkanten.

Men jag måste ju fortfarande vakna!

När vi var i Italien var välling det enda vi bad folk ta medsig ner. Allt annat finns, och dessutom godare, men vällingkulturen verkar varagenuint svensk. Hur många gånger har jag inte försökt förklara – Nej, det ärinte mjölk och inte är det gröt heller. Det är en sorts flytande havregrynsgrötkan man säga….

Vi har försökt blanda till egen välling också, genom attjust blanda mjölkpulver med grötpulver men klockan sex på morgonen vill maninte konsistensprova och blanda till och Svante var inte särskilt imponerad avvår uppfinningsrikedom. Det blev Sverigepaket helt enkelt.

Snacka om att binda ris till egen rygg. Nu är han fast isitt beroende och det enda jag vant mig vid är att aldrig vänja mig. Ordet”Lelle” skär som en kniv genom min morgontrötta kropp. Morgon efter morgonefter morgon efter…… Tack gode gud att det finns kaffe!!!

*Välling  **Upp och hoppa