Igår åt Svante ett halvt paket leverpastej till middag ochen stor, stor klick vispgrädde till efterrätt. Mycket järn, kalcium,livsnödvändigt fett… men lite tveksamt om det fyllde hela kostcirkeln?

Jag skäms över hur vårt omdöme glider snett utför när detgäller vår minsting. Greta och Astrid sitter snällt och äter sin broccolisoppaoch dinkelplättarna medan Svante kommer undan med vad som helst bara han inteskriker. Han sitter ju åtminstone vid matbordet, säger vi urskuldande - medanSvante mumsar grädde med hela ansiktet.

Han håller nämligen fortfarande oss alla i ett järngrepp medsitt falsettskrik. Får han inte sin vilja fram vråååålar han så att grannarnatittar ut för att se om det är deras billarm som gått igång.

Jag vet att jag gör helt fel när jag låter honom få som hanvill – jag skämmer bort honom, lär honom hur han kan kontrollera oss om hanvill, ger olika signaler till barnen. Det är jättetokigt och dumt. Men, när mansitter där vid matbordet och ser fram mot en mysig stund med sin familj – soppamed goda tillbehör, levande ljus… och en obstinat 3 – åring. Ja, då tänker mankortsiktigt. Det är bättre att vi alla kan äta i lugn och ro utan skrik ochvrål. Vi måste ju kunna prata med varann också! Så då åker leverpastej fram ochalla verkar nöjda i nuet.

Apropå leverpastejen tror jag att den mattrend som kommerförändra vårt vardagsätande mest är just inälvsmaten. Det finns redan mångarestauranger som har dammat av de gamla husmansrätterna på lever, bräss ochnjure. De nördigaste matbloggarna hyllar nästan unisont hemstoppad korv,lammtestiklar och rosastekt njure. Men det är framförallt med tanke på hurråden för ett långsiktigt miljötänk ser ut som vi alla måste lära oss att ätaalla delar av djuren. Det är oförsvarbart att bara smaska i sig filén och inteta ansvar för alla andra bitarna som slängs om vi inte lär oss att äta dom. Detkommer att bli svårt, det vet varje förälder – kalvlever väcker inte sammajubel som tacos hos flickor i 10- års åldern. Kanske kan man hitta på nya namnpå inälvsmaten? Själv minns jag att mamma gjorde god gryta på kycklinglever närjag var liten – jag kanske kan kalla den för mormors mumslever? 

Svante kommer i alla fall inte att bli svårövertalad!

Mormors mumslever

250 gram kycklinglever – finns i frysdisken

1 matsked olivolja

1 matsked smör

½ purjolök skuren i strimlor

10 – 20 små champinjoner

½ paket bacon

( några matskedar rött vin – om du har)

1 deciliter grädde

10 små körsbärstomater

salt och svartpeppar

Kom ihåg att tina kycklinglevern i god tid!

Stek purjostrimlorna och champinjonerna i smör och olivoljatills löken mjuknar. Lägg över grönsakerna i en skål.

Stek bacon lagom frasigt och lägg det i skålen.

Stek kycklinglevern i baconfettet i cirka 5 -10 minutereller tills levern är genomstekt. Häll på en skvätt rödvin och grädde och låtdet puttra i ett par minuter. Salta och peppra. Vänd ner grönsakerna, bacon ochtomaterna skurna i halvor. Klipp över bladpersilja.

Servera med ris eller pasta.

LJUS I VINTERMÖRKRET

Varm choklad gjord på mjölkchoklad från engelskarättvisechokladen ”Divine” – eller annan god choklad!

Rotfruktssoppa med rostade brödkrutonger, citronskal och enstor klick créme fraiche på toppen.

De hemgjorda julklapparna jag fick och framförallt kortendär det står ”till mamma” med spretiga bokstäver.